Det finns skandaler. Och så finns det ögonblick då en civilisation plötsligt ser sig själv i spegeln – och tvingas vända bort blicken.
De frisläppta Epstein-dokumenten är inte bara juridiska akter. De är moraliska obduktionsprotokoll. Sidor fyllda av namn, titlar, förmögenheter och vapensköldar. Politiker. Finansfurstar. Teknikmoguler. Kändisar. Kungligheter. Människor som dagligen talar om ansvar, värdegrund, trygghet, barnens framtid.
Samma människor som i nattens skuggor behandlade barn som handelsvaror. Det är svårt att föreställa sig en mer exakt definition av hyckleri. Vi har i årtionden fått höra att västvärlden är civilisationens höjdpunkt – upplysningens krona, rättsstatens tempel, moralens fyrtorn.
Men när gardinerna dras undan visar det sig att templet lika gärna kan vara en bordell med bättre PR-avdelning. Det mest slående är inte att brotten skett. Människans mörker är gammalt. Det mest slående är vilka som står där.
– Inte samhällets marginaler.
– Inte de utstötta.
Utan de krönta. De firade. De som sitter på första raden när demokratin poserar för fotografier. Överrepresentationen är talande.
Eliten – den som säger sig vara mest bildad, mest kultiverad, mest “värdegrundsmedveten” – tycks samtidigt vara märkligt befriad från just värden.
Det finns något särskilt dekadent i den västerländska föreställningen att allt kan köpas.
– Marknaden som religion.
– Pengar som sakrament.
Till och med samvetet prissätts. När allt är en vara blir också människan en vara. Till slut även barnet. Och då har friheten förvandlats till sin motsats.
Den liberala civilisationen byggde på en enkel idé: människans värdighet är okränkbar.
– Inte förhandlingsbar.
– Inte till salu.
När de som styr inte längre tror på detta, återstår bara kulisser.
– Rättsstaten blir teater.
– Moralen blir pressmeddelanden.
– Kungakronor blir rekvisita.
Det är inte bara individer som faller. Det är förtroendet som dör.
Och när folket tappar tron på att lagen gäller lika för alla – då börjar historien röra på sig. Inte med fanfarer, utan med ett långsamt, kyligt förakt. Kanske är det just där vi står nu. Inte i civilisationens höjdpunkt. Utan i dess revisionsberättelse.
Där fotnoten lyder:
Allt hade ett pris. Till och med själen.
Av:
Luis Abascal 3 februari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal