Står världen inför en prerevolutionär situation, ett paradigmskifte där folket inte längre ser någon väg framåt med nyliberalismen och rovkapitalismen och därför vänder blicken mot historien och socialismen?
Jag menar inte att vi nödvändigtvis går mot en socialistisk revolution, utan snarare att vissa omständigheter och sociala mekanismer starkt påminner om det som kännetecknar en prerevolutionär period.
Var kan detta uppstå?
Det kan ske var som helst på vår planet.
BRICS är en tydlig signal.
Inom marxistisk teori är en prerevolutionär fas den historiska period då samhällets motsättningar har blivit så djupa att systemet börjar spricka, men själva maktövertagandet ännu inte har skett. Det är ögonblicket då: den gamla ordningen försvagas, staten tappar legitimitet, folket slutar acceptera sin situation, och nya politiska krafter organiseras.
Metaforiskt kan man säga: huset står fortfarande kvar, men väggarna spricker och grunden skakar.
Lenins klassiska definition
Lenin sammanfattade den prerevolutionära situationen med en berömd formulering:
”De där uppe kan inte längre styra som förut, och de där nere vill inte längre leva som förut.”
Detta är kärnan: maktens kris + folkets vägran.
Huvudkomponenter
Man brukar skilja mellan objektiva (materiella) och subjektiva (politiska/medvetandemässiga) faktorer.
1. Objektiva villkor (materiella)
Dessa uppstår ur den ekonomiska och sociala strukturen.
Exempel:
- Djup ekonomisk kris
- Arbetslöshet
- Inflation
- Ojämlikhet
- Social oro
- Strejker
- Protester
- Splittring inom eliten
- Statens institutioner förlorar trovärdighet
- Lagar och regler fungerar sämre
Kort sagt: systemet fungerar inte längre som det gjorde förr. Men detta räcker inte i sig för en revolution.
Många samhällen kan leva länge i kris utan att något avgörande händer.
2. Subjektiva villkor (medvetande och organisation)
Detta är den mänskliga faktorn. Här avgörs om krisen leder till förändring eller bara kaos.
Exempel:
- Klassmedvetande
- Politisk organisering (partier, fackföreningar, rörelser)
- Ledarskap och strategi
- Gemensamma mål
- Vilja till radikal förändring
Skillnaden kan beskrivas så här:
- Ilska utan organisation – leder till upplopp.
- Ilska med organisation – leder till revolution.
Gramscis bidrag: hegemonins kris
Antonio Gramsci lade till en viktig kulturell dimension. En prerevolutionär fas är inte bara ekonomisk – den är också moralisk och ideologisk.
Det uppstår en: hegemonisk kris, som betyder att:
- Människor slutar tro på den officiella berättelsen
- Makten tappar moralisk auktoritet
- Gamla värderingar ifrågasätts
- Nya idéer och visioner växer fram
Gramsci uttryckte det poetiskt:
”Det gamla dör och det nya kan ännu inte födas; i detta mellantillstånd uppstår monstren.”
Det är därför man ofta ser samtidigt:
- Politisk förvirring
- Populism
- Extremism
- Auktoritära tendenser
- Social oro
Och någonstans, i tystnad, börjar historien knyta näven. Så börjar historien röra sig.
– Inte med explosion.
– Med insikt.
– Inte med gevär.
– Utan med tvivel.
– Och när tvivlet delas får det ett nytt namn: Vi.
Av:
Luis Abascal 4 februari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal