Donald Trump vill ha Nobels fredspris. Han kallar sig själv ”fredens president”.
Samtidigt seglar hangarfartygen. Bombplanen tankas. Robotarna laddas. Freden anländer tydligen numera i formation, eskorterad av stridsflyg.
Persiska viken fylls av stål, eld och radar. Iran står i kikarsiktet. Och USA är inte ensamt. Trots alla högtidliga tal om ”transatlantiska spänningar” och ”strategiska oenigheter” samlar Storbritannien, Frankrike och Tyskland sina flottor i Cypern – redo att bistå Washington och Tel Aviv.
När kriget kallar försvinner plötsligt alla diplomatiska gräl. Det är märkligt hur oenigheten alltid upphör när bomberna ska delas ut. De rör sig som en flock. Som hyenor runt ett byte.
- Irak.
- Afghanistan.
- Libyen.
- Jemen.
- Syrien.
Listan över ”humanitära interventioner” är lång nog att fylla en kyrkogård.
Detta är inte geopolitikens moral – det är dess rovdrift. Predatorer som talar om demokrati med blod på tänderna.
Hur detta slutar? Ingen vet. Det är en reserverad diagnos.
Iran är ingen fotnot. Det är en central pjäs i den multipolära värld som nu växer fram, en värld där Washington inte längre ensam skriver reglerna. Att angripa Iran är inte ett kirurgiskt ingrepp – det är att slå en hammare mot hela den geopolitiska balansen.
– Man kan kritisera mullornas förtryck.
– Man kan fördöma deras övergrepp.
Men det finns en enkel etisk princip som imperier alltid glömmer: Ett folk har rätt att befria sig självt – inte bli ”befriat” av kryssningsrobotar.
Frihet som levereras med bomber är bara en annan form av ockupation.
Och dessutom: i en region där flera aktörer sitter på kärnvapen eller står ett steg ifrån dem, leker man inte krig utan att riskera mänsklighetens framtid.
USA är inte längre världens polis. Snarare en utmattad sheriff med för många krig bakom sig och ännu fler skulder framför sig. De har inte råd med ännu ett Vietnam. Världen har inte råd med ännu ett Irak.
Så kanske är den verkliga radikalismen idag inte kriget, inte sanktionerna, inte hangarfartygen. Kanske är den verkliga radikalismen något så provocerande som fred.
Freden – den enda vuxna lösningen i ett rum fullt av generaler.
Av:
Luis Abascal 28 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7-harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal