De som förstörde Sverige var Fredrik Reinfeldt, och den närmaste kretsen kring honom, samt Anna Kinberg Batra, Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson. De pläderade för en fri invandring för att förstöra den svenska välfärdsstaten.
Vi svenskar är en liten grupp människor som vintertid lever i ett hårt klimat. Om man blir sjuk, arbetslös eller deprimerad så måste vi få tillgång till ett tak, mat och värme, annars dör vi.
Jag är för välfärdsstaten, men inte välfärdsbedrägerier.
Moderaterna öppnade upp, genom ren enfald, för vårt nuvarande bedragarsamhälle.
Den andra gruppen som förstörde Sverige var kretsen kring Ingvar Carlsson och Mona Sahlin i Socialdemokraterna. De ingick ett avtal/överenskommelse, i all hemlighet, med Sveriges Muslimska Råd (Broderskapsrörelsen rapport 4/99). Socialdemokraterna förband sig att införa muslimska seder och värden i Sverige mot att Socialdemokraterna fick de muslimska väljarna. Socialdemokraterna bedrev en valrörelse på svenska och en annan ute i förorterna med affischering på arabiska. Det var ett rent bedrägeri mot det svenska folket. Svenska folkets skattepengar slussades in i de muslimska föreningar som då bildades för att kunna ta emot pengarna, samt för att kunna omgestalta Sverige.
Den tredje gruppen som har svikit är journalistkåren. År 1987 beslutade Publicistklubben på hotell Saltsjöbaden att aldrig skriva något negativt om invandringen eller invandringens konsekvenser.
Vi minns också enskilda personers insatser som exempelvis Publicistklubbens ordförande, Robert Aschberg. Han åkte runt i Sverige och ringde på vanligt folks dörrar och konfronterade dem för vad de hade givit till uttryck. Aschbergs beteende var helsjukt, men uppskattades av andra publicister som gjorde honom till deras ordförande. På den tiden (för mer än 12 år sedan) nämndes inte ens att det fanns ett organiserat välfärdsbedrägeri i Sverige med invandrarkriminella.
Ett exempel:
Alla barn som föds i Sverige undersöks när de föds. Barnavårdscentraler (BVC) genomför fyramånaderskontroller. Man mäter och väger och kollar motoriken (hur barn rör sig och greppar saker) samt finmotoriken. Det märks att jag var gift med någon som hade koll på läget.
Men de som var födda utomlands kunde uppge att de var lytta och halta och de fick assistans. De kunde anställa hela den invandrade familjen för vård 24 timmar om dygnet, samtidigt som de jobbade svart på pizzerian. Övriga familjen kunde också jobba svart, såvida de inte var kriminella och rånade folk och sålde narkotika.
Tack Ingvar Carlsson, Fredrik Reinfeldt och Robert Aschberg för hur ni bedrog oss. Ingvar Carlsson och Fredrik Reinfeldt införde dessa bedrägerier i landet genom ren dumhet (kanske ondska). Och Robert Aschberg och hans journalistkollegor höll rent så att ingen sa emot.
När jag började skriva på Avpixlat 2012 så var jag och några andra krönikörer de enda som skrev under eget namn. Alla som kommenterade tvingades att använda pseudonymer. Den som skrev en kommentar under sitt eget namn blev av med jobbet, uteslöts ur fackföreningen, eller isolerades eller försköts av släkt och vänner. Folk var rädda. Det var det Sverige Ingvar Carlsson och Fredrik Reinfeldts kretsar hade skapat.
Kulturfolket och akademikerskrået var så intellektuellt svaga och fega att de bara vågade ägna sig åt att skriva under protestlistor mot dem som ville ha debatt.
– Blev Sverige ett bättre land?
– Minskade antalet våldtäkter?
– Minskade mobbingen på skolor?
– Minskade oron hos människor?
Nej. Kvinnor våldtas. svenska barn förnedras av invandrargäng. Allt fler i alla åldrar mår mentalt sämre, framför allt kvinnor och barn.
Sedan kom Public service stora svek. I stället för att skildra vad som skedde så inledde Public service en kampanj mot det nya partiet SD, samt mot dem som hade behållit traditionella svenska värderingar.
De statsunderstödda journalisterna kampanjade för mångkultur och invandring. De accepterade inte ens att man skulle få nämna hur stora volymer av invandrare Sverige skulle kunna orka med. De nämnde inte ens att det fanns en organiserad flyktingsmuggling som tog betalt för resan från Mellanöstern till den svenska Försäkringskassan.
En god vän kallar SVT för DDR-TV och SR för DDR-radio. Han har rätt.
Jag kan inte förstå Sverige.
Om man vill gå in i den akademiska världen, var finns den akademiska entusiasmen för sanningen?
En del journalister säger att de valde journalistiken för att förändra världen.
Var det för att göra världen sämre?
Självklart finns det många fina människor. Det var de som avstod från att bli journalister eller som inte gav sig in i universitetsvärlden för att bli maktens megafoner eller de som gav sig in i politiken.
Om man i det forna Sovjetunionen mötte en politruk så visste man att det var en förtappad människa.
Jag minns boken ”En hunds hjärta” av den ryske författaren Michail Bulgakov (1891 – 1940) född i Kiev. Bokens huvudkaraktär är en rännstenshund, skabbig och loppig, som efter en operation förvandlas till en kommunistisk partigängare som ska organisera folk. Hårfästet är sammanvuxet med ögonbrynen. Den människokaraktären kan vi i dag finna hos de kvinnor och män som har valt att bli maktens medlöpare i Sverige. Det tog över 40 år innan boken fick publiceras.
Sverige har i dag en smak av Sovjetväldet. De osjälvständiga anhängarna i Sverige tror sig arbeta för en god sak samtidigt som de kan se att bedrägerierna bara blir värre och värre.
Under 1968-rörelsens marxistiska period beskrevs folkets fiender vara de som ägde produktionsmedlen. Alltså, den som byggde ett företag beskrevs som en utsugare. Hans brott var att han ägde maskinerna och företagets lokaler. Deras barn och barnbarn arbetar nu inom Public service. Alla produktionsmedel de använder (kameror, mikrofoner, ljudmixar etcetera) ägs av svenska folket, men de använder dessa produktionsmedel som ett vapen mot folket så att de inte ska kunna bli av med sina privilegier.
Jag gillar inte rännstenshunden i Bulgakovs roman, men inte heller vårt falska etablissemang.
De som arbetar inom Public service bör alla kunna se att Fredrik Reinfeldts och Ingvar Carlssons samhällsexperiment är ett stort misslyckande och att svenska folket har berövats sina möjligheter att yttra sig, men de saknar civilkurage för att förbättra vårt land.
Jag skulle vilja se en stor diskussion i TV med deltagare på en stor scen med många stolar. Chang Frick, Jens Ganman, Henrik Jönsson och några från Epoch Times och Swebbtv i samtal med företrädare för den misslyckade politiken. Inga journalister så att vi kan undvika en alltför låg nivå.
När får vi det ärliga och offentliga samtalet om Sveriges misslyckade dåtid och Sveriges diffusa framtid?
Det går inte längre att dölja att allting är under upplösning.
Av:
Stefan Torssell 27 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Stefan Torssells och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Förtydligande med fakta
Jag blev förvånad häromdagen (den 27 januari) då jag beskrev hur Fredrik Reinfeldt och Moderaterna öppnade upp för den fria invandringen. Några skrev att de slutade att läsa.
Jag trodde att det var en väl etablerad sanning hur Moderaterna har svikit. Alltså måste jag förtydliga med fakta och siffror.
Många kanske minns intervjun med Ulf Kristersson i början på 1990-talet när han som ung
MUF-ordförande pläderade för en fri invandring. Anna Kinberg Batra skrev en riksdagsmotion (2001/02:sf333) där hon förespråkade en fri invandring. Syftet var att anpassa Sverige till globalismen.
Som bekant blev både Ulf Kristersson och Anna Kinberg Batra partiledare för Moderaterna. Båda betraktades alltså som representativa för sitt parti.
Siffrorna talar dessutom sitt tydliga språk.
Många tror att det är Olof Palme som ökade invandringen till Sverige. Det är fel.
Det är de borgerliga partierna som har varit generösa med skattebetalarnas pengar.
Så här ser flyktinginvandringen med beviljade uppehållstillstånd ut sedan 1980
Fälldin
1980 – 4.062
1981 – 3.857
1982 – 6.266
Olof Palme
1983 – 3.668
1984 – 5.413
1985 – 7.314
Ingvar Carlsson I
1986 – 11.486
1987 – 14.042
1988 – 16.125
1989 – 24.879
1990 – 12.839
1991 – 18.663
Carl Bildt
1992 – 12.791
1993 – 36.482
1994 – 44.875
Ingvar Carlsson II
1995 – 5.642
Göran Persson
1996 – 4.832
1997 – 9.596
1998 – 8.193
1999 – 5.597
2000 – 10.546
2001 – 7.941
2002 – 8.493
2003 – 6.460
2004 – 6.140
2005 – 8.859
2006 – 25.096
Fredrik Reinfeldt
2007 – 18.414
2008 – 11.237
2009 – 11.242
2010 – 12.105
2011 – 12.715
2012 – 17.397
2013 – 28.949
2014 – 35.570
Stefan Löfven
2015 – 36.630
2016 – 71.520
2017 – 36.484
2018 – 25.243
2019 – 17.385
Summa
665.028 på 30 år. I genomsnitt 22.168 per år.
Siffrorna visar att Olof Palme var återhållsam med uppehållstillstånd till asylsökande. Under hans tid genomförde man passkontroller vid färjeterminalerna i Skåne. Kontrollerna upphörde efter Olof Palmes död.
Efter valet 2010 så hade Reinfeldt kunnat bilda en regering med stöd av SD. I stället valde Alliansregeringen (Reinfeldts regering) att ta stöd från Miljöpartiet i utbyte mot Migrationsöverenskommelsen (MÖ) i mars 2011 som MP ville ha.
MÖ innebar att papperslösa barn fick rätt att gå i skola och få vård.
Papperslösa vuxna fick rätt till akut vård och tandvård (I praktiken fri vård och tandvård).
Dessutom skulle uppehållstillstånd ges mer frikostigt, exempelvis om barn hade vistats länge i Sverige.
Det var efter MÖ som invandringen till Sverige gick helt överstyr. Den ende som var med vid MÖ
och som fortfarande finns kvar i politiken är Ulf Kristersson. Han var Socialförsäkringsminister i Alliansregeringen.
I Tidöavtalet är fri sjuk- och tandvård för papperslösa fortfarande kvar. Efter valet 2014 hade Reinfeldt åter kunnat bilda regering med stöd av SD, men han valde att lämna över regeringsmakten till Stefan Löfven.
Stefan Löfven lade fram en sossebudget och Alliansen lade fram sin budget. SD röstade på Alliansens budget i slutet av 2014 som vann.
Därefter kom Decemberöverenskommelsen där Moderaterna lovade att inte lägga fram någon egen budget som SD skulle kunna rösta på.
Stefan Löfven lovade omedelbart att Migrationsöverenskommelsen skulle fortsätta att gälla.
Moderaterna har alltså en stor skuld till det invandrarkaos som Sverige har upplevt. Redan 2010 hade Moderaterna kunnat ta stöd av SD i utbyte mot en stramare invandringspolitik. I stället valde Moderaterna att öka invandringen.
Jag har ovan bara redovisat flyktinginvandring.
Den övriga invandringen med anhöriginvandring visar ännu tydligare siffror.
På Olof Palmes tid låg samtliga uppehållstillstånd kring 13.000 per år.
Under Alliansens senare år efter MÖ låg siffrorna kring 115.000 per år.
De som röstade på Moderaterna efter att Fredrik Reinfeldt blev partiledare bär en viss skuld till Sveriges elände. Men varken de eller jag själv förstod vilket bedrägeri vi var utsatta för.
Kanske jag röstade på KD 2006, så även jag har blivit lurad, men det är Socialdemokraterna och Moderaterna som gemensamt har bedragit svenska folket.
Och Socialdemokraternas hemliga samarbete från 1994 med Sveriges Muslimska Råd (Broderskapsrörelsen rapport 4/99) för att införa muslimska värden och seder i Sverige är ett så stort bedrägeri att det borde betecknas som landsförräderi.
Sveriges Muslimska Råd gav ett löfte till Socialdemokraterna om muslimska väljare i utbyte.
Av:
Stefan Torssell 30 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Stefan Torssells och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Stefan Torssell
- Bok: M/S Estonia : svenska statens haveri
Forumet: